Klicka dig dit du vill:

Hur det började	Bimini-vägen
Ignatius Donnely	Kreta och Thera, i Medelhavet
Atlantis under sina levnadsdagar	Det svenska Atlantis
Katastrofen	Till sist...

Tingen som skymta på botten

äro ej klippor och revlar och skär

- ser du de glänsande slotten,

ser du palatserna där?

Sagans Atlantis,

drömmens Atlantis

världen som sjönk det är!

Gustaf Fröding: "Atlantis"

Det som vi inte kan finna fakta för, försöker vi nog för det mesta att finna fakta för i alla fall. Även jag. Det okända har alltid lockat. En sjunken stad med en hög civilisation, som sägs ha funnits. Har denna plats Atlantis funnits, och i så fall var? När levde den och försvann? Varför försvann den, om den nu någonsin funnits?

Frågorna kommer ej att bli besvarade. Det mesta är spekulationer, eftersom det som sagt var inte finns konkreta fakta.

Hur det började

Omkring år 355 f.Kr. planerade Platon, den store grekiske filosofen, att skriva en triologi där Atlantis skulle spela en stor roll. De tre böckerna skulle heta Timaios, Kritias och Hermokrates, efter några av de män som deltog i vad Platon kallade dialoger. Kritias var en släkting till Platon och det var från Kritias som Atlantis-historien kom. Historien hade berättats länge i Kritias familj och Kritias uppmanades att berätta:

Den atenske statsmannen Solon (som verkligen har funnits) hade varit i Egypten och där först hört om Atlantis. Solon stannade en tid i staden Saïs och kom i samspråk med några egyptiska präster. Enligt prästernas berättelse hade det år 9600 f.Kr. funnits ett mäktigt örike utanför Herakles' stoder (Gibraltar sund), vars kontinent var lika stor som Nordafrika och Mindre Asien tillsammans. Atlantiderna som levde där var avkommor till guden Poseidon och den jordiska kvinnan Cleito. Men med tiden avtog deras gudomlighet och de började förakta dygden. De började anfalla de närmaste områdena i Europa och Asien, för att utvidga det redan stora riket som hade makten över Nordafrika väster om Egypten och Europa från Spanien till norra Italien. Poseidon blev då så arg att han bestämde sig för att förgöra atlantiderna:
"och under ett enda olycksdygn sjönk alla krigare som en man genom jorden, och på liknande sätt försvann ön Atlantis i havets djup."

Innan Platon skrev ner historien finns inga kända historier om en sådan stad. Platon dog dock innan han ens avslutat den andra boken, Kritias, och Hermokrates blev aldrig ens påbörjad. Berättelsen om Atlantis avbröts mitt i och någon fortsättning kom inte. Så här slutar Kritias (Zeus och Poseidon var bröder):

Till slut beslöt Zeus, gudarnas konung, att straffa atlantiderna för att dämpa deras världsliga strävanden och återföra dem på dygdens väg. Så han "samlade alla gudarna i sin mest förnäma boning, nämligen den som står i världens mitt och har utsikt över allt som sker, och när han hade samlat dem där sade han: -"

Och där slutar Kritias utan att ge svar på hur Atlantis gick under. Nästa gång som Atlantis nämns i historien är 300 år efter Platon. Diskussionerna kring staden fortgick ganska tyst under ett antal hundra år, men efter Romarrikets fall upphörde de nästan helt för att bli livligare än någonsin under 1500-talet och till idag. Orsaken till att man började att fundera över Atlantis igen var naturligtvis att Christofer Columbus upptäckte Amerika. Man tänkte att Atlantis kanske inte sjunkit utan glidit bort från Europa och att Amerika var detsamma som Atlantis. Men även många andra nyfunna öar troddes stundvis vara det sjunkna Atlantis, till exempel Västindien, Azorerna och Kanarieöarna. Under de två tusen år som det gått sedan Platons böcker har Atlantis placerats ut på många ställen runtomkring i världen såsom Kreta, Mongoliet, Bahama-öarna och till och med i Sverige. Man placerade ofta ut mytomspunna öar på kartor under medeltiden och efterhand upptäckte man att de inte fanns. Men alla så kallade fakta som man använt i sökandet efter den sjunkna staden kommer inte från Platons böcker, utan en del kommer även från Bibeln. Berättelser om syndafloder finns i många religioner, både på den östra och västra sidan av Atlanten. Syndafloderna i religionerna sveper många gånger med sig stora landområden. Atlantis?

Klicka dig dit du vill:

Ignatius Donnely

I nutida Atlantis-forskning har man tagit hjälp av många nya metoder för att finna ön. Om man lägger ihop fakta, eller ska vi kalla det indicier, från olika vetenskapliga områden, såsom arkeologi, oceanografi, filologi (språkvetenskap), geologi, historia, mytologi, etnologi, zoologi och botanik, finner man att det är mycket möjligt att Atlantis funnits, men det är inte säkert alls. Detta kom Ignatius Donnely fram till i sin bok "Atlantis: The Antediluvian World", (=Atlantis, en urgammal värld), 1882. Donnely var varken vetenskapsman, upptäcktsresande eller historiker, bara en väldigt vetgirig politiker. Boken bestod av Platons skildringar och hans egna framforskade bevis som både stödde Platon och gav nya bevis. Några av Donnelys "bevis " för Atlantis existens är: likheterna mellan tjurkulturen på Kreta och den som Platon berättat om; slående likheter mellan pyramiderna och templen i Egypten, Mexiko och Främre Orienten vilket tydde på en landbrygga mellan kontinenterna och även likheter i språk och redskap tydde på detta. Men Donnely påstod inte bara att Atlantis tjänat som landbrygga mellan kontinenterna kring Atlanten utan att ön också var bronsålderskulturens vagga.

Ett av hans påståenden är att Atlantis skulle vara identisk med alla sagovärldar: Bibelns Edens lustgård, Homeros elyseiska fält, den fornnordiska mytologins Asgård och att samma gudavärld var spridd över hela världen; Grekland, Norden, Fenicien och Indien. (Senare har Donnelys bok förklarats värdelös av forskare som säger att det är mycket möjligt att kulturer utvecklas lika utan någon kontakt.) Enligt Donnely var centrumet för detta rike skulle varit en stor ö eller en kontinent utanför Gibraltar sund. Tillsammans med mindre öar skulle ön ha förbundit Gamla och Nya världen. Invånarna i detta rike bestod enligt Donnely av tre raser av människor. Det högst stående utgjordes av ett finlemmat folk med rödbrun hy, som skulle påminna om dagens centralamerikanska indianer, berber eller egyptier. Den andra rasen var "Sems söner" som skulle kunna jämföras med den gula (kineser, japaner etc.) eller turanska rasen. Till sist den tredje rasen som var ett resligt och ljust släkte som liknar dagens greker, skandinaver eller kelter. Det förekom vissa stridigheter mellan dessa folk, men gemensamt skapade de en högt stående bronsålderskultur och de hade redan kommit en bra bit in på järnålderns teknologi när deras ö blev utplånad.

Atlantis under sina levnadsdagar.

Staden, landet och kontinenten Atlantis sades ha funnits i många generationer innan den försvann. Atlantis' huvudstad var cirkelöar med kanaler mellan. På den innersta ön fanns det kungliga palatset, tempel, citadell och "Poseidons lund". Utanför mittön fanns en kanal i form av en vallgrav och sedan två ringar av land med var sina vallgravar runt. Området utanför den yttersta kanalen var mycket tätbefolkat och hade vägar in till det ringformade centrumet. En kanal ledde från mitten av staden rakt ut till havet. Den runda huvudstadsön var 20 km i diameter.

Katastrofen

Ett problem när det gäller att bevis Atlantis är hur ön plötsligt förstördes och försvann. Donnelys förklaring var en kombination av jordbävningar, vulkanutbrott och översvämningar, men moderna geofysiker säger att det är otänkbart att någon sådan naturkatastrof skulle kunna utplåna en hel kontinent, och definitivt inte inom loppet av 48 timmar. En del har försökt att ge förklaringar med andra naturkatastrofer. Immanuel Velikovsky påstod i sin bok, "Worlds in Collision", att en global katastrof orsakade Atlantis undergång, nämligen en komet på kollisionskurs med Jorden. Kometen, som strök tätt förbi Jorden, är idag planeten Venus.

En annan, liknande, teori är att en asteroid skulle ha sänkt kontinenten, i alla fall om man får tro upphovsmannen bakom teorin, fysikern Otto Muck.

Frågan är bara när någon av dessa astronomiska katastrofer inträffade. Om den inträffade cirka 2400 f.Kr. finns det bevis som styrker händelsen från en helt annan del av världen, nämligen Kina:

"Under Yaos livstid hände det sig att solen inte gick ner på tio hela dagar och hela landet översvämmades... av en väldig våg som nådde upp till himlen. Samtidigt som haven tornade upp sig i väldiga flodvågor pågick ett skådespel i skyn som för de skräckslagna åskådarna på jorden tedde sig som en gigantisk drabbning."

Denna kosmiska störning skulle också bland annat ha orsakat delningen av Röda Havet så att Moses och hans folk kunde promenera igenom.

Bimini-vägen

1933 gjorde den amerikanske fjärrskådaren Cayce en förutsägelse, sedan han försatt sig själv i trans:

"I den sjunkna delen av Atlantis, eller Poseida... skulle man ännu kunna finna några av templen under mångtusenårigt havsslam - nära det vi känner som Bimini utanför Floridas kust."

Trettiofem år senare, 1968, påträffade en grupp undervattensforskare något som föreföll vara ett 600 meter långt J-format byggnadsverk av väldig rektangulära stenar. Dessa låg på havsbottnen cirka 800 meter utanför Paradise Point på Norra Bimini, en av Bahamaöarna. En del geologer sade snabbt att dessa var naturliga klippformationer, men många amatörer och Atlantis-forskare var övertygade om att detta var verk gjorda av människor.

Sedan 1974 har dr David Zink gjort ett antal undersökningar av havsbottnen kring Bimini-stenarna, bland annat har han funnit formhuggen sten med profilerade kanter, ett stycke eroderad marmor som skulle kunna varit ett skulpterat huvud och geometriska mönster som, enligt Zink, har astronomiska anspelningar på stjärnbilden Plejaderna. Han hävdar också att stenarna är mycket gamla och normalt inte förekommer i området. Stenarna kan heller inte sättas i samband med någon känd civilisation inom rimliga avstånd. Möjligheten finns dessutom att det är en naturlig formation. Men en sak motsäger att detta skulle vara det sjunkna Atlantis, nämligen att bara för att stenarna ligger under vatten så behöver det inte betyda att de har hamnat där genom en katastrof. Stenarna ligger inte på Atlantens botten utan på den grunda nordamerikanska kontinentalsockeln och eftersom havet höjs hela tiden så skulle dessa stenar legat på torra land för ungefär 6000 år sedan. Stenarna visar dock inte upp något av den prakt som Platon beskrivit. Inte heller skulle folket som uppfört dessa stenar kunna ha haft en stor flotta med 1200 fartyg, som det också berättas om i Timaios och Kritias.

Kreta och Thera, i Medelhavet

Trots att Atlantis skulle ha funnits i Atlanten, utanför Herakles' stoder, d.v.s. det samma som Gibraltar sund, så kommer många Atlantis-forskare fram till möjligheten att ön låg i Medelhavet istället. Det finns nämligen två Herakles' stoder; det ena som sagt var är Gibraltar sund, men det andra Egeiska Havet. På så vis skulle de grekiska öarna ligga "utanför Herakles' stoder". Det fanns även en högt stående kultur här, på den grekiska ön Kreta, till cirka 1400 f.Kr. som helt oförklarligt försvann, fast ön finns ju kvar. Man gör ibland skillnad mellan den landbrygga mellan öst och väst som då kallas Lemurien och Atlantis i Medelhavet som två olika saker. Kretas kultur, den minoiska kulturen, har mycket gemensamt med den kultur som Platon beskrivit. Här dyrkade man tjurar och offrade dessa, precis som i Atlantis, men även andra ceremonier stämmer bra överens. Kreta var ett örike, vilket också Atlantis var, och Kreta dominerade i stort sett hela Medelhavet, såväl när det gällde handel som militär styrka.

Allt detta passar i bilden av Atlantis. Men ett stort problem återstår, nämligen det faktum att Kreta än idag existerar och aldrig sjunkit i havet. Den grekiske arkeologen Spyridos Marinatos försökte 1939 förklara hur Atlantis ändå kunde vara det samma som Kreta. Den minoiska kulturen fanns även på ön Thera (även Thira el. Santorin) dock ej i samma utsträckning. År 1470 f.Kr. fick vulkanen Thera ett väldigt utbrott som begravde den minoiska kulturen på ön och dessutom sänkte en stor del av ön. Klippornas färger på ön Thera, rött och svart, är desamma som Atlantis klippor beskrivs ha haft. Thera ligger ett hundratal kilometer norr om Kreta. I samband med utbrottet bildades giftigt askregn, som regnade över Kreta, dessutom bildades flodvågor som orsakade översvämningar. Kretas kultur dog då ut och blev ett lätt offer när grekerna anföll och tog över ön, precis som grekerna anföll Atlantis samtidigt som denna sjönk. I mer modern tid har man däremot funnit en ansenlig mängd minoiska konstföremål på det som idag återstår av den söndersprängda vulkanen Thera, vilket kanske bevisar att det inte var Kreta som var den minoiska kulturens centrum, utan det var Thera. I så fall stämmer även katastrof historien på en känd plats. Det är dock, som alltid, vissa brister i den teorin också. Atlantis' högtstående kultur och ön i sig förstördes enligt Platon år 9600 f.Kr. och Thera sjönk delvis i djupet så sent som år 1470 f.Kr., alltså stämmer inte tidpunkten. Storleken på själva ön stämmer inte heller, Thera är långt ifrån storleken av en kontinent. En del menar dock att dessa missar när det gäller att göra Atlantis till samma sak som Thera, endast är översättningsfel. Man menar att tidpunkten för Atlantis förstörelse och dess storlek multiplicerats med tio och det skulle stämma ganska bra. Man vet inte så mycket om den minoiska kulturen och det skulle kunna bero på att dess centrum kanske låg på ön Thera och att de följdes åt i djupet.

Det svenska Atlantis.

Svensken Olof Rudbeck (1630-1702) skrev ett mastodontverk på över 2700 sidor för att övertyga världen om att Sverige var den mystiska försvunna ön Atlantis, som fick namnet "Atland" eller "Manheim" på svenska men kallades "Atlantican" efter första ordet i den latinska titeln. Från början skulle det bara blivit en bok, men när den var avslutad hade han så mycket material kvar att han skrev en bok till, och en till. Den fjärde boken blev dock aldrig avslutad då en brand härjade i Uppsala som förstörde både tryckeriet och Rudbecks hem 1702, samma år som Rudbeck dog.

Legenden om hyperboréerna, ett snillrikt folk med blomstrande kultur, var i grunden hans. Han hävdade att deras land legat i Sverige och därifrån hade göterna spritt sin lärdom ut i världen. För att bevisa att han hade rätt gick han tillbaka i historien till syndafallet, då Gud hade skapat tre huvudspråk: grekiska, keltiska och skytiska. Skytiska ansåg Rudbeck vara detsamma som svenska. Från dessa tre språk har sedan alla andra språk utvecklats. Enligt legenden blev människorna i detta underbara land så gamla att de själva gjorde slut på livet när de kände sig nöjda. Efter en festmåltid störtade de sig från en klippa ner i havet. Som bevis för detta hade Rudbeck letat upp svenskar i kyrkböcker som blivit upp till 240 år. Apollo var från början ett nordiskt namn, ansåg han också, och de grekiska gudarna var besläktade med de nordiska. Hednatemplet i Uppsala var i och för sig fyrkantigt, och inte runt som Apollo-templen i Grekland, men han sade sig ha funnit ett runt tempel i marken under det fyrkantiga.

Till sist...

I brist på reella fakta kan inte mycket mer sägas. Personligen tror jag att Atlantis funnits, men inte i Atlanten som namnet förmodligen hänsyftar på, utan att Atlantis är det samma som ön Thera, även kallad Thira eller Santorin. Tidpunkten för Atlantis' försvinnande skulle då vara cirka 1400 f.Kr. och orsaken följaktligen ett vulkanutbrott.

Likheterna mellan Gamla och Nya världens kultur kan mycket möjligt ha kommit till helt oberoende av varandra, eller så är det möjligt att vissa misslyckade båtfärder spridit kulturerna.

Mycket av de "fakta" jag fann i böcker, var sådant jag redan visste. Fråga mig inte hur jag visste det för det vet jag inte, men alla har nog hört talas om Atlantis någon gång. Kanske är det som filosofen Carl G. Jung hävdade när han förklarade varför vi människor är så intresserade av Atlantis. Han sade att:

"vi alla föds med ett nedärvt kollektivt omedvetet: symboliska urbilder, arketyper; likväl som vi föds med fingrar och tår".

Maila mig på Snuttebubblan@hotmail.com