Charles Dickens föddes i Portsmouth, stadsdelen Landsport, den 7/2 1812. Han var son till John Dickens som var anställd på marinens avlöningskontor och Elisabeth Barrow vars far också var anställd på marinens avlöningskontor. Hennes far, Charles Barrow, anklagades för förskingring och flydde ur landet. Elisabeth var en oförståndig kvinna och endast ett par timmar innan Charles föddes var hon ute och dansade.
1814 flyttade familjen till Somerseth House i London Där John tidigare bott och arbetat. 1816 fick Charles en syster, Letitia, och sedan ytterligare två syskon, Harriet och Frederick. John hyrde ett trevåningshus i Chatham 1817. Han levde över sina tillgångar och anställde två tjänare, varav en fick arbetet att ta hand om barnen. Hon hette Mary Weller. Hon berättade ömsom skräcksagor och ömsom nynnade hon andliga sånger som tillsammans väckte Charles fantasi.
1821 kunde Charles far inte längre betala hyran för huset och de tvingades flytta. De flyttade in till själva Chatham vilket Charles var glad över eftersom han nu kunde gå på teater. Men redan 1822 flyttade de igen, denna gång till Camden Town i London, eftersom John förflyttats dit. Innan de flyttade sålde de alla möbler och annat för att kunna betala de skulder som Charles far dragit på sig. Men de hade fortfarande skulder kvar och de tvingades bo tio personer; föräldrarna, sex barn, en ensamjungfru och James Lamert (en halvkusin till Charles), i ett hus med fyra rum plus källare och vindsskrubb. Detta räckte dock inte. För att spara mer fick Charles inte längre gå i skolan utan skulle arbeta istället.
När Charles var tolv år började han att arbeta i en skosvärtefabrik, ett arbete som Lamert ordnat. Lamert hade även lovat att ge Charles lektioner, dessa upphörde dock. Charles arbetade tio timmar om dagen och fick 6 shilling i veckan för att sätta etiketter på burkar. Allt fler saker gick från hushållet till pantlånaren, även Charles böcker, och John hade satts i fängelse för att man skulle få pengar ur honom. Senare fick hela familjen flytta till John i fängelset. Familjen fick röra sig fritt ut och in men inte John. Charles fick senare ett hyrrum, där han bodde ensam. Han fick återkommande njuranfall. Han var otroligt ensam och bröt till sist ihop inför sin far. Han var bland annat ledsen över att han inte fick gå i skolan, medan hans syster Fanny gjorde det (hon hade vunnit en plats).
Efter det att John suttit i fängelset i 3 månader dog hans mor och han ärvde så mycket så att han kom ut ur fängelset och de flyttade tillbaka till Camden Town. Nu fick Charles börja studera igen. Under tre år läste han engelska, franska, latin, skrivning, matematik och konsten att dansa hornpipe vid Wellington House Academy. Under denna tid fick Charles ytterligare ett syskon, Augustus, så nu var de sju i syskonskaran och John kunde än en gång inte betala hyran, så de blev vräkta. Denna gång fick de hyra rum i Somers Town. Charles hade nu gått i skola i tre år och behövde ett arbete och genom släkten fick han ett jobb som springpojke på ett advokatkontor. Han gillade inte detta arbete, men han började intressera sig för journalistik. Han lärde sig stenografera och etablerade sig som frilansreporter. Han refererade rättegångar, men även detta arbete tråkade ut honom samtidigt som han genom detta yrke inte kunde imponera på en viss Maria Beadnell som han blivit intresserad av. Nu bestämde han sig för att bli skådespelare istället. Den dagen han skulle provspela för en roll var han så förkyld att han inte kunde komma och den till senare uppskjutna provspelningen blev aldrig av.
Vid tjugo års ålder fick han erbjudande om att bli journalist, vilket han hade strävat efter sedan han lärt sig stenografera, men som han inte trott att han skulle bli när han suttit och refererat tråkiga rättegångar. Han blev nu mycket uppskattad för sin stenografering som var både exakt och snabb. Arbetet på tidningen True Sun slutade han när tidningen tenderade att gå började dåligt. Nu fick han istället arbete på en annan tidning: Mirror of Parliament. Strax fick han där befogenheten att anställa nya reportrar på grund av sin skicklighet. Dickens började nu bli bjuden som gäst till William Harrison Ainsworth dit också en viss George Hogarth, redaktör på en tidning, ofta blev bjuden. Mr Hogarth bjöd då hem Charles till honom. Där träffade Charles hans äldsta dotter Catherine som var 19 år. Det bestämdes snart att de skulle gifta sig så snart Charles fars skulder betalats. Catherine var Maria Beadnells raka motsatts; något rund och fann sig i det hon blev tillsagd. De gifte sig den 2 april 1836. När de flyttade ihop i en trerummare flyttade även Catherines yngre syster Mary som var 16 år in med dem. Mary dog dock i april 1837, troligtvis på grund av något fel på hjärtat.
Charles far John dog den 31 mars 1851 efter en misslyckad operation. Samtidigt blev Charles och Catherines nyfödda baby svårt sjuk och Catherine fick ett nervsammanbrott. Charles och Catherine (Katy) fick tillsammans 10 barn, men i slutet av äktenskapet beskrevs Charles som olycklig. Under repetitionerna till ett skådespel där Dickens spelade en man som öser juveler över en ung flicka, spelad av Ellen Ternan, började Dickens att även ge denna Ellen juveler privat. Charles flyttade strax ut ur Katys och hans sovrum och lät spika igen dörrarna mellan sängkammaren och det andra rummet dit han flyttade. Charles berättade i ett brev till en miss Coutts: "Hon bryr sig inte om barnen - och har aldrig gjort det och barnen bryr sig inte om henne - och har aldrig gjort det"
Sedan Charles och Katy separerat fick Charles tre hushåll att försörja: sitt eget på Gad's Hill, Katys och barnens och ett för Ellen Ternan och hennes syster Maria. Ellen och Maria blev båda anklagade för att vara lätta på foten. Charles läste hela tiden upp sina stycken och detta levde han på. Detta var mycket ansträngande och han drabbades av långa, segdragna hostattacker. Hans hjärtbesvär ökade under hans intensiva uppläsningar. En dag vid middagstid såg Georgina (Katys syster som stannat kvar hos Charles sedan separationen) att Charles var sjuk. Men han ville inte tillkalla läkare. När Charles reste sig upp, med förevändningen att han måste fara till London, föll han ihop. Han hade fått ett slaganfall. Han låg medvetslös fram till kvällen då han dog. Det var den 9 juni 1870. Charles Dickens blev 58 år. Hans genombrott kom med texten Pickwickklubbens efterlämnade papper (1837), men hans förmodligen mest kända verk var Oliwer Twist och David Copperfield.