Historik om hyttorna i Bergslagen

Under medeltiden uppstod en serie bergslagar kring gruvor, förutom i Dalarna - även i Gästrikland, Västmanland och Närke. De bildade ett i det närmaste sammanhängande kolonisationsområde utanför de redan befolkade centralbygder som t ex Mälardalen. Gruvorna och hyttorna kom att till största delen utgöra grundvalen för medeltidens, liksom för 1500- och 1600-talens, svenska ekonomiska och politiska utveckling. Malmstråken i Bergslagen blev rikets skattkammare och särskilda förordningar för berg med malmfyndighet upprättades. Landskapslagarnas bestämmelser, som gällde merparten av det svenska folket (bönder) gick inte att tillämpa på bergsmännens situation. Deras förhållanden var så annorlunda att en särskild lagstiftning för bergsdriften behövdes. Ur det förhållandet utvecklades så småningom begreppet Bergslagen.

gammalt foto över hyttan
Hyttan i Västerbyhytta
Östra Svetens vattenyta låg/ligger 10,3 m över Barkens. Detta betydde att den 900 m långa ån förbi Västerbyhytta bildade flera vattenfall, som under 1600-talet utnyttjades. På bägge sidor om "åstumpen" fanns hyttor, hammarsmedjor och slaggvarp. Allt är nu borta då hyttan brann ned 1938. Slaggen slukades vid vägbyggen. På den plats där hyttan stod fanns från början en osmundsugn (här smältes järnmalm från sjö och myrmark), som ingen vet när den grundlades. Hyttan uppfördes 1625 och ombyggdes troligen på 1690-talet. 1910 bildades Aktiebolaget Vesterby Masugn. 1916 brann hyttan, men uppbyggdes samma år. I Söderbärke fanns det åtta hyttor som mest.
Järnhanteringen utvecklades stort under Gustav Vasas tid då den hade en stor ekonomisk betydelse för staten. Exporten hade skett i Hansans försorg, men Vasa uppmanade bergsmännen att själva smida stångjärn, vilket skedde med hjälp av vattendrivna hammare. Tyska smeder inkallades för att lära ut tekniken. Särskilda järnbruk anlades. Under drottning Kristians tid gick man vidare och upprättade en utvecklingsplan för järnproduktionen. Och tro det eller ej; men hon hade för avsikt att göra Söderbärke till stad. Om jag inte minns fel var året 1654. I vårt kyrkoarkiv skall det finnas en stadsplanekarta förvarad. Det hela föll i glömska, ty drottningen lämnade landet samma år som planen daterats.

Nästa sida

Tillbaka till första sidan