Tio punkter för ett bättre rättsväsende
Nästan dagligen får vi oss genom massmedia till livs kritiska synpunkter på rättsväsendet. Viss kritik är befogad, annan inte. Den befogade kritiken måste alla ta till sig, både de som arbetar inom rättsväsendet och de som, i egenskap av politiker, fattar beslut om förutsättningarna för rättsväsendet. I syfte att skapa underlag för en diskussion om hur rättsväsendet kan förbättras, har Juseks Rättspolitiska Råd formulerat tio punkter, som innefattar förslag till långsiktiga lösningar.
Rättsväsendet är en del av de basala funktionerna i ett civiliserat samhälle. Vilken roll det skall spela bestäms genom politiska beslut. Men inom ramen för dessa beslut borde det kunna råda enighet om hur det skall organiseras och finansieras. Politisk enighet i dessa frågor garanterar långsiktig stabilitet.
Genom rättsväsendet skapas garantier för att medborgarna kommer till sin rätt. Ett rättsväsende med stabila institutioner är också en förutsättning för en väl fungerande marknadsekonomi. Dessa perspektiv skall vara styrande när man bestämmer rättsväsendets uppgifter och organisation.
För att rättsväsendet skall kunna fungera till medborgarnas bästa måste det förskonas från ryckighet i verksamheten. Reformer måste föregås av noggranna utredningar och skall utvärderas innan de permanentas.
Genom lagstiftning fastställer riksdagen vilka uppgifter som ankommer på rättsväsendet. Om resurserna inte räcker till att lösa alla uppgifter, ankommer det på lagstiftaren att begränsa dessa. Pekar man ut vissa uppgifter som viktiga, innebär detta att andra prioriteras ned.
Rättsväsendet får sina uppgifter genom lagstiftning på de mest skiftande områden. Lagstiftaren måste anlägga ett helhetsperspektiv vid utformandet av dessa uppgifter. Kriminalisering måste harmoniseras, skatterätt och associationsrätt får inte inbjuda till ekonomisk brottslighet etc.
Hur rättsväsendet skall organiseras är inte givet en gång för alla. Omvärldsförändringar måste få slå igenom och nödvändiga rationaliseringar genomföras. Rationaliseringsvinster får inte tas hem förrän man är säker på att de har uppkommit.
Behovet av ett väl fungerande rättsväsende är lika stort i dåliga som i goda tider. Krav på besparingar i statens finanser får inte äventyra denna grundläggande samhällsfunktion. En långsiktig finansiering är en förutsättning för att rättsväsendet skall kunna leva upp till de krav som medborgarna har rätt att ställa.
Ett oberoende och starkt rättsväsende är inte förenligt med en utnämningspolitik, som innebär att f.d. statsråd, höga regeringstjänstemän o.l. sätts att leda verksamheten. Ämbetsmannarollen måste återupplivas i syfte att främja oräddhet och självständighet inom rättsväsendets institutioner.
Rättsväsendets möjligheter att fullgöra sina uppgifter är beroende av politiska beslut i form av lagstiftning, anslagstilldelning etc. När brister hos rättsväsendet kan föras tillbaka på sådana beslut. Det är då viktigt att regering och riksdag tar sitt ansvar för utfallet och inte lämnar rättsväsendets funktionärer utan stöd.
Det är en allmän uppfattning att medborgarnas förtroende för rättsväsendet har minskat. Rättsväsendet självt har en viktig roll när det gäller att återställa detta. Men även de som har det yttersta ansvaret, dvs. regering och riksdag, måste medverka.