Per Eriksson Döp om domarna

Tidskriften Advokaten nr 8-97

Döp om domarna

Enligt en notis i Svensk Juristtidning 1973 s. 346 avskaffades den 1 oktober 1972 - dvs. för 25 år sedan - de tidigare mer än 50 olika tjänstebeteckningarna för domare i Västtyskland. I stället infördes genom lagändring beteckningarna Richter, Vorsitzender Richter och Präsident med tillägg av vederbörande domstol.

I en senare kommentar till notisen upplystes emellertid att reformen inte innebar den förenkling som man först kunde tro: tre tjänstebeteckningar multiplicerat med femton domstolstyper gav inte mindre än 46 olika titlar att jämföra med tidigare 51 tjänstebeteckningar.

Reformen blev dock inte långlivad. Den tyska författningsdomstolen underkände nämligen lagen i en dom från den 27 juni 1974, vilket föranledde förbundsdagen att anta en ny lag om ändringar av domartjänstebeteckningar den 22 december 1975. Genom denna infördes 18 nya Vizepräsidenttitlar och tre nya Direktortitlar. Därmed hade resultatet blivit att de ursprungliga 51 titlarna utökats till 60 nya tjänstebeteckningar !

Det tycks alltså som om ett djärvt försök att förenkla och modernisera titulaturen på de tyska domarna gick om intet. Men det var ju i ett land där man titulerar varandra "Dr. Dr.", så vad annat kunde man vänta sig ?

På andra håll har man lyckats desto bättre. Som bekant ståtar domarna i våra grannländer som huvudregel endast med titeln "domare", med ett tillägg som anger vilken domstol man tjänstgör i. Liknande system har man också på många andra håll. Kanske vore det på sin plats med en förenkling även i Sverige.

I dag finns det i Sverige - om jag har räknat rätt - inte mindre än 21 olika domartitlar, allt ifrån hovrätts/kammarrättsfiskalsaspirant till justitieråd/regeringsråd. Vissa titlar har anor som går långt tillbaka i tiden, t.ex. rådman, medan andra är av senare datum, som lagman. Anmärkningsvärt är att ingen av domartitlarna innehåller ordet "domare", sedan tingsdomare, försäkringsdomare och bostadsdomare fått stryka på foten.

Iögonenfallande är också att en rad av titlarna inehåller ordet "råd". Till vardags reflekterar vi kanske inte så mycket över detta. Men vad betyder det egentligen att man som domare är ett "råd" ? Historiskt kan man ana att benämningen haft innebörden att vederbörande haft en rådgivande funktion till någon annan, som innehaft den i vart fall formella beslutanderätten. Flera av våra domstolar har också en gång tillkommit som ett råd till kungen. När man en gång inrättade en högsta domstol för hela landet fick denna namnet Svea hovrätt, och den befolkades med hovrättsråd. Man behöver inte ha någon större fantasi för att inse vad orden "hov" och "råd" stod för. F.ö. är "Svea hovrätt" en modern förkortning av "Kongl. Maj:ts och Rikets Svea hovrätt".

När det ansågs föreligga ett behov av en revisionsinstans, fick kungen ursprungligen fylla denna funktion. Kungens rätt att ändra hovrätternas avgöranden har visserligen lagts över på Högsta domstolen (ursrpungligen Konungens högsta domstol, i vilken kungen hade dubbel rösträtt), men titulaturen på domarna där antyder fortfarande att de har ett slags rådgivande funktion till monarken: justitieråd.

En modernare titel har visserligen ledamöterna i Regeringsrätten, men deras tjänstebeteckningar antyder sannerligen ingen självständig ställning. Ordet regeringsråd kan lätt uppfattas som ett råd, visserligen inte till kungen men till hans konstitutionella efterträdare, regeringen.

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att vi har en mångfald titlar (av vilka endast ett fåtal torde ha någon folklig förankring), att ingen titel innehåller någon "konsumentupplysning" om att bäraren är en domare samt att såväl domstolsnamn som domartitlar i många fall antyder att domaren är ett "råd" till någon annan (kungen eller regeringen).

Den svenska konstitutionen är endast i begränsad omfattning präglad av tankarna om en maktd valign=topelning på tre funktioner: den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten. De två första funktionerna kan här lämnas utanför framställningen. Vad gäller den dömande makten finns däremot ett och annat att säga. Jag skall emellertid inte nu fördjupa mig i en ideologisk debatt utan konstaterar endast att Sverige - till skillnad från merparten av de västerländska demokratierna - har ett konstitutionellt svagt domstolsväsende. Grunderna härtill är, vågar jag utan att besitta någon speciell expertkunskap på området, att söka dels i rötterna från enväldet alltifrån Gustaf Vasas tid, dels i en internationellt sett närmast unik misstänksamhet gentemot organ som kan kontrollera den politiska makten. Om man vill åstadkomma en förändring i riktning mot ett självständigare och mer oberoende domstolsväsende är det självfallet i första hand reformer som tar sikte på det senare förhållandet som skall till. Men man skall inte underskatta den betydelse som de yttre formerna - domartitlar, domstolsbenämningar etc. -- har när det gäller att skapa och upprätthålla en bild av domstolarna antingen som lydiga redskap för den politiska makten eller som självständiga garanter för övergrepp från dennas sida.

Ett steg på vägen mot ett modernt, västerländskt präglat domstolsväsende är därför enligt min mening ett avskaffande av gamla begrepp med rötter i stormaktstidens envälde. Allt som till sin form knyter domstolarna och domarna till begrepp som "hov" och kungens "råd" bör mönstras ut och ersättas av beteckningar, som framhäver begreppen oavhängiga domstolar och domare.

Det finns även en annan omständighet som enligt min mening bör leda till att de nuvarande domartitlarna ifrågasätts. I mycket stor omfattning är titulaturen knuten till domarkarriären och till det förhållandet att vi har befordrade och obefordrade domare. Om man bortser från justitieråden och regeringsråden, är alla karriärsteg inom kretsen ordinarie domare upphängda på ett administrativt ansvar; ju större "verksamhetsansvar", desto finare titel. För den oinvigde kan detta lätt ge sken av att det finns under- och överordnade domare. Men så förhåller det sig tack och lov inte, utan varje enskild domare är suverän i sin yrkesutövning, oavsett om han eller hon är rådman eller justitieråd. En titel som "chefsrådman" är sannerligen inte ägnad att understryka detta förhållande !

Detta ger ytterligare en utgångspunkt för en titelreform. Vad domarens titel skall ange är att han eller hon är innehavare av ett domarämbete, inte att vederbörande har administrativt ansvar. För den rättssökande allmänheten torde det vara helt ointressant om den som skall döma är myndighetschef eller inte. Och vill man stärka domarkårens anseende, skall man inte framhäva chefsfunktionen; denna finns i alla verksamhetsgrenar, offentliga som privata. Det som skall hållas fram är själva ämbetet som domare. Det är nämligen helt unikt.

En sista kritisk synpunkt på våra nuvarande domartitlar är att de inte är könsneutrala. De har uppenbarligen sina rötter i en tid, då det var otänkbart med kvinnliga domare. En kvinna kan väl visserligen var "Råd" eller "President" lika väl som en man, men knappast "Rådman" eller "Lagman". Själv skulle jag ha uppenbara svårigheter att som man låta mig tituleras "Lagkvinna" !

Med dessa utgångspunkter vill jag föreslå att alla ordinarie domare tilldelas titeln "Domare" rätt och slätt. Eventuellt kan man tänka sig att hänga på namnet på den domstolsinstans som man arbetar i. Nackdelen med detta är emellertid att titeln lätt blir lång och otymplig.

För icke ordinarie domare kan man tänka sig prefix som assisterande, biträdande e.l. Aspiranter bör kunna tituleras domaraspirant.

Domarens funktion i det hierarkiska systemet kan man självfallet inte bortse från. På något sätt måste man kunna ange vem som t.ex. i administrativt hänseende är chef för en domstol. Detta kan dock ske utan att själva titeln påverkas. Tillvägagångssättet blir då att man i fullmakten anger att vederbörande inte bara utnämns till domare utan att han eller hon även tilldelas en viss administrativ befattning. En sådan upplysning har inget med domartiteln att göra; den tjänar endast till att internt reglera domarens plats i domstolens organisation (och hans eller hennes lön).

Dessa tankar leder till följande förslag till ändring av domartitlarna.

Nuvarande titel	Ny titel	Kompletterande befattningsnomenklatur
Fiskalsalsaspirant	Domaraspirant	i Hovrätten... / Kammarrätten...
Fiskal	Assisterande domare	i Hovrätten... / Kammarrätten... / Tingsrätten... / Länsrätten...
Assessor	Biträdande domare	i Hovrätten... / Kammarrätten... / Tingsrätten... / Länsrätten...
Rådman	Domare	i Tingsrätten... / Länsrätten...
Hovrättsråd	Domare	i Hovrätten...
Kammarrättsråd	Domare	i Kammarrätten..
Chefsrådman	Domare	tillika ordförande på avdelning i Tingsrätten... / Länsrätten...
Hovrättsråd, tillika vice ordförande på avdelning	Domare	tillika vice ordförande på avdelning i Hovrätten...
Kammarrättsråd, tillika vice ordförande på avdelning	Domare	tillika vice ordförande på avdelning i Kammarrätten...
Lagman	Domare	tillika chef för Tingsrätten... / Länsrätten...
Hovrättslagman	Domare	tillika ordförande på avdelning i Hovrätten...
Kammarrättslagman	Domare	tillika ordförande på avdelning i Kammarrätten...
Hovrättspresident	Domare	tillika chef för Hovrätten...
Kammarrättspresident	Domare	tillika chef för Kammarrätten...
Justitieråd	Domare	i Högsta domstolen
Regeringsråd	Domare	i Regeringsrätten

Vill man gå ett steg längre i nyskapandet kan man, med hänvisning till vad som tidigare sagts i denna artikel, även döpa om en del av domstolarna i syfte att få bort anknytningen till "hovet" m.m.

Hovrätt skulle då kunna bli överrätt, kammarrätt bli förvaltningsöverrätt och Regeringsrätten bli Högsta förvaltningsdomstolen. En sammanslagning av de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna skulle ytterligare förenkla i detta avseende. Möjligen skulle man i ett sådant sammanhang också kunna döpa om tingsrätt/länsrätt till underrätt. Kanske kan vi i framtiden för Stockholms del tänka oss en ordning där domstolarna utgörs av Högsta domstolen (nuvarande Högsta domstolen och Regeringsrätten), Överrätten i Stockholm (nuvarande Svea Hovrätt och Kammarrätten i Stockholm) samt Underrätten i Stockholm (nuvarande Stockholms tingsrätt och Länsrätten i Stockholms län), samtliga befolkade med ett antal Domare.

PER ERIKSSON
Domare (tillika ordförande på avdelning i Överrätten i Malmö)
Ordförande i Juseks Rättspolitiska råd

Tillbaka till hemsidan

Dessa sidor tillhandahålls av Geocities. © Per Eriksson