Erik

Erik föddes 1983 i ett tidigare samboförhållande. Han var en skrikig bebis, som var svår att få nöjd. Från och med 3 års åldern började han bli riktigt jobbig. Testningar och utredningar påbörjades i 6 års åldern på BVC. Sedan fortsatte det med barnpsyk, skolsjukvården, barnhabiliteringen. På barnhab sa neurologen att det i USA fanns ett namn (diagnos) på Eriks problem, men diagnosen användes ännu inte i Sverige. Detta var alltså ADHD. Erik har nämligen inga perceptuella svårigheter. Alla andra kriterier för diagnosen är väl uppfyllda. Nu vill man helst inte sätta diagnosen för att han är så stor och man frågar sig vad det ska tjäna till. Kanske skulle han med diagnos lättare komma in på den gymnasieutbildning han sökt. Han är nämligen väldigt intresserad av elektriska kopplingar och han har sökt till elektronikprogrammet. Det är detta som gäller. Från skolans håll gör man ju vad man kan för att försöka få in honom på utbildningen. Man är annars mycket oroad över Eriks framtida utveckling. Därmed inte sagt att han kommer att klara utbildningen med den koncentrationsstörning som har förstört hela hans skolgång.

Ja, allt vad Erik har hittat på under åren är obeskrivbart. Man försöker ju förtränga det värsta som har varit och att tänka framåt. Till exempel var det mycket tråkigt, när han med hjälp av sin biologiske far, blev så omöjlig att han fick hämtas med polis. Därefter blev han placerade på ungdomshem och föremål för en social utredning.

Erik har assistent i skolan. Det har han haft sedan sjätte klass. Det femte skolåret gick Erik på skoldaghem, som tyvärr lades ner 1995. Eriks assistent är också utsedd till kontaktperson på fritiden. Meningen är att de ska försöka träffas en gång i veckan. Erik har varit hemma hos sin assistent ett antal gånger, men har då och då nekat att följa med.

Erik har gjort intrång i sin fasters dator. Han har ändrat på lösenord och även lagt in ett virusprogram. Han har gjort många märkliga kopplingar, vilka har orsakat strömavbrott ett antal gånger. Erik tjatar ständigt på oss och sina morföräldrar om pengar och olika dyra saker som han vill ha Om han har fått en sak som kostar 7000 kronor är han ändå inte nöjd och kan inte förstå att pengarna inte räcker. Han har själv fått hand om sitt barnbidrag, men klarar inte detta, utan köper godis och småsaker hela tiden. Han köper mycket dåligt med kläder och skor, som det bestämdes att han skulle, när han fick hand om barnbidraget. Han tycker inte synd om oss ens när han ser att vi lever på svältgränsen, för att han på något vis har lyckats tjata till sig något.

Erik önskade sig till exempel en hund. Med denna skulle han gå på Brukshundklubben och vara ute med. Eftersom jag tycker om djur köpte vi en Grand Danois, då denna ras var den enda han kunde tänka sig. Detta fixade vi med hjälp av en kortkredit. Nog för att jag vet hur det kan vara med barn och djur, men Erik tröttnade nog redan andra dagen. An tycker att hunden är äcklig. Den får inte nosa på honom och den får inte vara i hans rum. Tycka vad man vill om stora hundar, men vi trodde att detta skulle kunna varit bra för honom. Vi tänkte att han kanske skulle dels få motion som läkare har rekommenderat och dels att han skulle utveckla sin empati. Men ack! Det dröjde inte länge förrän han började önska sig andra dyra saker. Då hade jag ändå förklarat hur skuldträngd jag var nu. Det kostar ju också att hålla en stor hund. Nu har ju också småbarnen fäst sig vid hunden och det går därför inte att smärtfritt lämna tillbaka den.

Erik väger 105 kg och man kan endast ha basvaror hemma. Han äter upp allt, både gott och nyttigt. Det finns nog inget som han inte äter. Han öppnar alltid ett nytt mjölkpaket, eftersom han har någon fobi att någonting har åkt ner i paketet. En gång hade jag sju öppnade mjölkpaket i kylen. Erik har tagit hem ett eget kylskåp, i en skottkärra, som han har installerat i sitt rum. Han har ställt in privata mjölkpaket i den kylen, men glömt bort dem så att de surnat.

Erik har ett 20-tal olika strömbrytare på sitt rum. Dessa är för att sätta på olika larm, stroboskop, lampor m m. Han har tagit sönder dörren till l sitt rum, genom att plocka bort handtag och lås. Därefter har han försökt att installera ett nytt lås. Han har då borrat sönder den gamla låsöppningen. Nu fungerar inte det nyinstallerade låset och öppningen är för stor att sätta tillbaka det gamla i. Han har köpt en dörr, som min svåger nu sliter med att passa in. Min svåger är fin-snickare och hade kanske inte riktigt tid med detta. Erik har en märklig övertalningsförmåga.

Erik har en , ur min synpunkt, mycket allvarlig empatistörning. Det är lite svårt att kortfattat beskriva hur jag menar. Han kan till exempelmitt i natten gå in och väcka någon som sover. Han håller då långa monologer om elektroniska kopplingar eller dylikt. Han hällde en hink kallt vatten över sin bror en varm sommardag. Han tror att man kan smälla flugor, som sitter på någons bara hud, utan att det gör ont. Erik ville hämta kameran och fotografera då familjens katt blev överkörd. Resten av familjen grät. Han känner inget medlidande med krigets offer i Kosova. Det är ju bara "blattingar", tycker han. Han kom också och frågade varför alla var så ledsna och upprörda över Estonia-katastrofen. Det var ju bar en massa främlingar. Vad hade vi med dem att göra?

Erik har också en odiagnostiserad språkstörning. Detta visar sig genom att han tolkar allting konkret. Jag säger: "Ta upp boken, som du rev ner!" Erik svarar:"jag orkar inte gå upp för trappan" Det har också hänt att han har gått upp. Detta har varit orsak till mycket elände under Eriks uppväxt. Jag hoppas verkligen att det läggs ner mycket energi på att diagnostisera sådana störningar i framtiden, så att livet underlättas för andra med samma problem. Detta skapar otroliga problem med olika relationer och måste nästan upplevas för att man riktigt ska förstå vilka svårigheter detta innebär.

Erik har ofta självmordstankar. Han har ett flertal gånger skurit sig med en kniv. Han gråter sig ofta till sömns och kan inte förstå varför just han har det så jobbigt i skolan, trots att han under högstadiet verkligen har ansträngt sig att försöka hänga med. När han äntligen har gjort denna ansträngning är det bara för att upptäcka att luckorna är alltför många. Otaliga är de nätter när jag har suttit uppe med honom och vi har lidit tillsammans.

Erik har just nu en kompis, vilket underlättar en del, även om de så gott som alltid är hemma hos oss. Kompisen sover över och förser sig med mat. Det är nästan som att ha fått en pojke till. Kompisen är lugnare än Erik och vi tycker at han har en lugnande inverkan. Han har också väl utvecklad empati och kan förklara vissa saker för Erik.

Erik har haft extremt svårt med relationer och det brukar snabbt skära sig. Han har tidigare varit utsatt för mobbing p g a sitt annorlunda sätt att vara. När han var yngre orkade inget barn med hans tempo och destruktiva läggning(han slog sönder saker).

Erik skolkar ofta från skolan numer och han ligger kvar i sängen på förmiddagarna. Han låser in sig i sitt rum. Han kan inte somna på kvällarna, då han vid den tiden är mycket uppvarvad. Han är vaken till tolv och ett på vardagarna och på helgerna händer det att han är vaken till fem-tiden. Vissa skolämnen går han inte alls på. Då har han ofta blivit osams med läraren för det ämnet.

Lärarna har varit mycket trötta på honom och i mellanstadiet hände det att rektorn bad mig att hålla honom hemma vid något tillfälle. När han började högstadiet och det tillkom nya elever blev det ett rabalder. De gamla eleverna var ju vana, men de nya klarade inte av detta. Föräldrar reagerade med att vilja ha bort honom från klassen, bland annat för att han tafsade på flickorna och störde i klassrummet. Han har många olika störande ljud för sig.

Det kallades till föräldramöte i klassen för att diskutera Erik. Jag klarade inte av att gå dit, utan skolpsykologen representerade mig. Hon förklarade om Eriks handikapp, som hon kallade för DAMP-liknande tillstånd. Detta accepterades och läget lugnades.

1999-05-01