Det bästa sättet att beskriva hur det kan vara att leva med barn, som är annorlunda, är väl att berätta om vardagen.
Denna sida är under konstruktion.
Idag är det lördag. Klockan nio på morgonen började Pelle tjata om sitt lördagsgodis. Han är inte den som ger upp i första taget. Vi har bestämt att vi går och handlar klockan fem. Alla var med på detta från början.
Pelle skriker och kastar saker. När han ska äta tappar han spaghettin tre gånger på golvet. Två gånger plockar jag upp den, men tredje gången låter jag den ligga kvar. Trött hoppas jag att hundarna ska äta upp den, vilket de givetvis inte gör. Pelle, som faktiskt var hungrig, kastar ilsket hela saltburken i golvet. Salt far över hela rummet.
Johan hänger i en fåtölj och gråter att han vill dö. Detta gör han många gånger dagligen.
- Döda mig, gråter han. Kan ingen döda mig!? Alla blir glada om jag dör. Ingen tycker om mig. Alla
- bara skriker och stökar till.
Idag är jag trött! Johan är också trött! Vi har varit inlagda på psyk-akuten i natt. I söndags när Johan skulle försöka klara av läxan klappade han ihop fullständigt. Jag insåg att någon måste göra något mer än att säga "senare," eller "vänta". Johan behövde akut hjälp, så jag åkte iväg med honom.
Vi blev inlagda över natten. Johan var ovanligt ledsen, grät mycket och längtade förstås hem. På förmiddagen fick vi prata med en psykolog. Johan hängde som en påse nötter i en stol. Psykologen föreslog att Johan skulle stanna kvar i ca 2 veckor, för att eventuellt ställa diagnosen "skolfobi".
Johan drabbades av panik och det hela slutade med att vi fick åka hem igen . Vi hoppas att vårt hastiga besök ska få BUP att förstå vår förtvivlan. Gränsen för hur mycket vi orkar se av Johan lidande är inte oändlig.
Idag är Johan hemma enligt överenskommelse med hans fröken. I fortsättningen är det meningen att Johan får stanna hemma enbart när han har feber. Huvudvärk, magont eller kräkningar är inte skäl nog för barn med skolfobi att slippa skolan. Detta hör istället till symtomen på skolfobi.
För oss föräldrar kommer det nu att bli mycket tufft. Barn måste gå i skolan. Alla barn i Sverige går i skolan. Det finns en lag för allmän skolplikt i Sverige.
Klockan 15.00 ska Johan och jag gå till skolan och samtala med fröken. Vi får hoppas att detta kan göra någon nytta.
Tack och lov för lördagar och söndagar. Tack för skolloven, då vi får vila ut från tvånget att skicka våra barn till den skola de så innerligt avskyr. Inte för att det är någon dans på rosor att ha alla barnen hemma samtidigt, men det här med morgnarna är det värsta vi har.