Efter en rad tekniska motgångar
både 1995 och förra året, har sound of singles föraren
Patrik Tidström repat nytt mod. På Cornelis Mekaniska verkstad
I Tibro, där 29-åringen får disponera ett hörn, växer
sakta men säkert en ESW-GDM fram.
-Från november tills nu har jag lagt ned cirka 600 timmars jobb på det här bygget, berättar Patrik när race kommer på hembesök. Inför fjolårets säsong investerade Patrik I en färdig maskin från Tyskland -trodde han. Men under träningen inför SOS-premiären I Linköping blåste han två cylinderfotspackningar. Därefter kom han på vad det egentligen var för fel. -Vevhuset hade spruckit. På flera ställen. Jag åkte sammanlagt tio varv. Därefter var det färdigkört för säsongen. Leveranstiden för ett nytt vevhus från fabriken var två och en halv månad, konstaterar driftselektrikern. Efter det beskedet sinade gnistan. Men han laddade om både mentalt och ekonomiskt. Ett nytt vevhus inskaffades. När Patrik ändå var igång bestämde han sig också för att byta ram. Från en Brittisk Harris till en Eksjö-tillverkadESW. -Jag hann I och för sig inte körs så mycket med Harrisramen. Men det lilla jag använde den, blev jag inte imponerad. Enligt min uppfattning är det mer fingertoppskänsla över ESW-chassiet, litet och smäckert, förklarar Patrik.
-Men det återstår att se om jag hoppat I galen tunna. För det är ju åndå så att Harris bygger ramar som används I GP-sammanhang. Tillsvidare tror jag I alla fall på det jag håller på med, reserverar sig den västgötske byggherren. Han har fixat, donat och ändrat det mesta. Dels med hjälp av eget gott tekniskt sinne och uppfinningsrikedom, plus omgivande resurser I form av maskiner och annat. Den encylindriga motorn sätts förstås ihop med största omsorg. Den fasen lämnar vi dock därhän och ägnar istället raderna åt en finneskavalkad, modell Tidström.
För att få plats med motorn mellan rambalkarna på det mer kompakta chassiet, har den ordinarie vattenpumpen ersatts. En eldriven som fått en annan och betydligt lägre placering. Ett finurligt lättåtkomligt 12v batteri utgör strömkälla. På köpet kunde patrik ta bort generatorn. Vilket betyder att svänghjulet blivit lättare och motorn varvvilligare -kvickare. Samtidigt frestar det mindre på vevaxeln ocg dess lager. Motorn har fått plats med skohorn, som Patrik uttrycker saken. Det finns totalt tre mm att spela med. En egenhändigt tillverkad träkonstruktion har uttgjort mall, för det mest komplicerade högra motorfästet (som slutligen frästs ut I aluminium). Fram bärs Rotaxmotorn upp av en stålrörskonstruktion. För det och andra ändamål har ett och annat nytt fästöra svetsats på aluminiumramen. För att normalisera materialet efter den operationen har ramen fått tillbringa 24 timmar I 125 graders värme (I en varmluftsugn på Volvos motorfabrik I Skövde). Avgasrören bär egen design och tillverkning, liksom ompackningsbara ljuddämpare I aluminium. De invändiga perforerade plåtarna har som mycket annat en speciell historia. Plåtarna kommer från ett bageri och utgjorde I tidigare plant skick underlag för ugnsbakade limpor. Rambalkarna har fått den kombinerade uppgiften att också vara oljetank (3 liter). Kåpan kommer från en HONDA RS125 och är breddad. Öhlins fjädring bak och en konventionell gaffel fram (forcella italia). Hjulen kommer från Tecnomagnesio, båda 17 tums. När monteringen tagit lite mer form står en trycksatt airbox på tur, filosoferar Patrik Tidström.
Längre framför sig ser han en ny vår.
Fungerar inte grejerna nu, är det nog sista försöket. Men
jag har gott hopp och känns det riktigt bra I den Nordiska singelserien,
kan det rent av bli fråga om någon internationell tävling.
Bland annat har jag länge varit sugen på fyrtaktsfestivalen
I Assen, utvecklar Tidström. Tidigare under karriären, 1994 hägrade
den sammanlagda tredje placeringen I MCMsingle cup. Men det resultatet
förblev en hägring. Åtminståne det året. -Usch
ja. Det var då vevstaken small av I min Yamaha SRX 640 och jag kraschade
och drog med mig Kent Andersson. Det vill jag helst inte tänka på.
Inte heller 1995. Då rasade motorn igen efter två tävlingar.
Sen kom 1996. Det är också ett år jag helst vill glömma.
Men nogon gång skall det väl bli min tur, avrundar Tidström.