-Internationell debut i Assen

1999 var ett innehållsrikt år. Med allt från grävande i sandfällor till en av de absoluta höjdpunkterna hittills. Den nordiska serien jag tävlat i heter TOTAL SUPERMONO CUP och även i år körde jag på cykeln jag tävlat med sen 1997, en ESW-ROTAX på 636cc.
 

Säsongspremiär i Kaskoga

Säsongspremiären på Gelleråsbanan avhandlades i pingsthelgen under blåsig, kall och stundtals blöt väderlek.

Lördagens tidsträning kördes under upptorkande förhållanden. I slutet på träningspasset var banan i princip torr vilket var bra för mig som bytt till slicks-däck efter den regndränkta morgonträningen. Vädret höll sig sedan lugnt så att första avdelningens race kunde köras på torr asfalt. Det blev sedan samma resultat under "the checkered flag" som tidsträningen gett en fingervisning om. Tesfai König på Ducati först, jag tvåa och den gamle racer-räven Bosse Granath på tredje avsatsen. Kallt, åtta grader, men kul!

Söndagen inleddes med uppehållsväder och torr bana på morgonens fria träning för att under dagen försämras med hård vind och regnskurar. Inför den andra avdelningen blev jag tvungen att ge upp redan efter uppvärmningsvarvet. I väntan på att funktionärerna bärgade några cyklar efter ett par vurpor i det föregående racet, blev vi stående i utsläppet ganska länge. Under tiden slog tändstiften igen. Det märkte jag inte förrän vi kört ut på banan och då fanns inget tid till att byta stift. Det var bara att kasta in handduken.
 
 

Regn och olja i Norge

Vålerbanans slinga delar utrymme med en trafikövningsplats för personbilar och tunga fordon. Med alltifrån ljussignaler till halkbana i nedförslut! Det finns även en gocartbana där vi var några som testkörde micro-bikes mellan körpassen.

Lördagens race blev något jag ville glömma snabbt. Det regnade kraftigt och det bar sig inte bättre än att jag körde in i en oljefläck. Under inbromsningen inför en sväng försvann framhjulet och jag kanade av banan utan några fysiska men mer än ett klämt lillfinger. Strax efter min avåkning så skedde i det hala väglaget ytterligare en incident där flera förare var inblandade. Loppet rödflaggades och enligt reglerna räknar man då resultatet som var varvet innan. Detta medförde lustigt nog att jag fick två poäng utan att jag egentligen gått i mål! Cykeln blev tyvärr så illa åtgången att jag var tvungen att stå över söndagens race.
 
 
 

Internationell debut i Holland

Och så var det då äntligen dags för internationell debut! Den europeiska supermonoserien var inbjuden att köra ihop med GP500VM, som bekant utövas av Doohan, Criville, Biaggi och grabbarna! Jag och ytterligare fem man hemifrån hoppade över svensk midsommarstång och firade helgen ihop med 125000 hysteriska holländare. Det var minst sagt en häftig upplevelse att efter avslutat träningspass på den drygt 6km långa GP-banan luta rotaxen emot depåväggen och se att bakom mig står Hondas fabriksmekar och varmkör Okadas NSR500. Nu var man alltså in it!
 

Efter ett mycket svettigt race var jag bäste blå-gula representant under målflaggan på 14:e plats! Mina två första EM-poäng och till det prispengar! Lycka!!!
Efter att adrenalinet lugnat ner sig , dukade svensklägret upp långbord med sill, färskpotatis och nubbe i depån. Vi somnade alla sedan in, hörandes de campande knuttarna utanför banan skjuta sönder sina motorer i jakten på att se vem som varvar mest!
 
 
 

Vakter med vapen

Första helgen i juli styrdes kosan åter söderut. Till Vandel inte långt ifrån legoland i Danmark. Banan ryms inom ett NATO-flygfält och det kändes lite skumt att passera k-pist klädda vakter under infarten till banan. Men väl inne var danskarna lika trevliga som vanligt med Tuborg jämte den röde pölsen.

Lördagen var blåsig med nederbörd….. känns det igen? Hal bana på grund av regn i kombination med asfaltsskarvar kändes inte så värst bra. Motorcykeln spann mitt på rakan, varvräknarnålen slog i bott Och detta vid ca 180 km/h! Jag trivdes inte med detta och det blev inte bättre än 7:e placering, men cykeln var ju hel.
 

Söndagens väder var bättre, uppehåll och stundom soligt. Med bättre grepp så stämde åkningen igen. Svängen som förut inte kändes alls bra var nu helt ok för att inte säga skitfräck! En lång, lång vänster (som egentligen är tre svängar i en) där man under acceleration ligger med bankantens gräs snuddandes i hjälmen och knät i backen vid 180-190 km/h……adrenalin! Efter halva loppet började motorn misstända (visade sig senare vara vatten i elsystemet från gårdagens myckna regnande) och den tappade en massa effekt. Jag låg då tvåa och lyckades trots problemen bärga tredje platsen! Jag kände mig jättenöjd med detta och självförtroendet var tillbaka. Sen är det ju inte fel att få i sig lite champagne!
 
 
 
 

Östgötagrus i motorn
 

I år ingick European supermono cup i den jättelika racinghelgen på motorcykelbanan Sviestad i Linköping. Nu hade de stora grabbarna kommit upp på våran hemmaplan och vi skulle visa dom var skåpet skall stå!
 
 

På lördagsracet förbättrade jag min placering ifrån Assen till 11:e. Sju EM-pinnar! På Söndagen blev det trångt om utrymmet och jag blev oturligt nog påkörd bakifrån i det första esset. Tappade kontrollen över min maskin och landade i sandfällan. Tyvärr klarade motorcykeln inte detta lika bra som jag gjorde. Den fick så mycket stryk att jag blev tvungen att lämna återbud till de två kvarvarande tävlingarna i Nordic supermono cup.
 

__________________________________________________________________________________________
 
 

-Stundom sol, stundom regn är en passande sammanfattning av 1999.
 

Efter en racingsäsong med ett par riktiga lyft, speciellt tävlingen i Assen, kan man konstatera att det behövs bättre material för att komma längre. Och där är jag nu en bit på väg. I garaget där lampan lyser nästan jämt, står nu ett tyskt UNO-chassie som sakta växer fram till en motorcykel.