Om mig



Här nedan följer, den ganska omfattande, historien om mitt liv i kronologisk ordning. Läs hela från början till slut eller välj endast den tidsepok som verkar mest intressant.

1981 – Den 19:e maj detta år föddes jag i Östersund. Jag var barn nummer två i en skara som sedermera skulle utökas med ytterligare ett barn. Mina föräldrar var mäkta stolta men min två år äldre storebror uttryckte visst missnöje när han insåg att jag skulle bo hemma hos dem.

1982 – På sommaren flyttade vår familj till Umeå där vi sedan bodde under hela min uppväxt. Min pappa har sedan dess arbetat på Umeå universitet och min mamma som sjuksköterska på ett par olika ställen.
Till att börja med bodde familjen i en liten tvårummare på Ålidhem men sedan flyttade vi till en betydligt rymligare fyra på Sofiehem. Gården som jag växte upp på var fantastisk för barn. I alla husen runtomkring bodde barn och det fanns ett vidsträckt ”berg” där vi kunde leka, åka pulka och grilla korv.

1986 – I mars detta år föddes min lillebror, Malte, och jag var inte längre familjens minsting, något jag vill minnas innebar både ro och oro. Jag och min äldre bror slutade på dagis till sommaren och när hösten kom började han skolan. Jag däremot skulle vara hemma med mamma och Malte, något som bara fungerade ett kort tag. En frustrerad femåring som vill hitta på saker hela tiden och en skrikande bebis som helst vill sova. Jag fick helt enkelt börja på förskola ett år för tidigt. Vilket inte resulterade i att jag började skolan ett år tidigare, jag gick istället två år i förskola (dock två olika).

1988 – Äntligen fick jag börja skolan! Och vilken skola sen… Sofiehem är ett ganska litet gemytligt område i utkanten av Umeå vilket också innebär att Sofiehemsskolan är en ganska liten gemytlig skola med bara en klass i varje årskurs. Varje dag gjorde jag sällskap till och från skolan med mina bästisar, Hanna och Azadeh, som bodde på samma gård som jag.

1994 – Högstadiets första år innebar viss skräckblandad förtjusning. Vi hade levt i Sofiehemsskolans trygga famn i sex år och nu skulle vi helt plötsligt beblanda oss med människor från andra stadsdelar. Jag hade valt att gå i en klass med enbart tjejer, ett projekt som startades i och med att jag började sjuan och sen aldrig återkom. Vår klassföreståndare, som drivit igenom idén, var enormt handlingskraftig och driftig vilket gjorde att vår klass fick resa till en massa spännande platser (om än bara i närområdet) och gå spännande kurser som de andra klasserna själva fick samla in pengar för att kunna göra. I högstadiet blev också frågan om image och utseende helt plötsligt mycket viktigare.

1996 – Den här sommaren innehöll nog en av de viktigaste perioderna i mitt liv. Jag åkte på konfirmationsläger på Norrbyskär. Innan avresan var jag väldigt skeptisk, redan sommaren 1994 hade jag varit på läger på denna underbara ö men att åka på ett fyra veckor långt konfirmationsläger kändes inte så lockande. Under den här perioden var jag vegan, lyssnade på hardcore och framför allt kände jag mig inte särskilt religiös (något som min familj aldrig varit). De dåliga oddsen till trots hade jag en fantastisk tid. Varje sommar sedan dess har jag spenderat kortare eller längre perioder på lägergården och alla minnen och alla vänner jag har därifrån är helt ovärderliga.

2000 – Under mitt sista år i gymnasiet (läsåret 99/00) reste jag en hel del fram och tillbaka till Stockholm och min dåvarande pojkvän. När jag sedan gick ut skolan var planen att jag skulle flytta ner och bo med honom. Istället blev det så att jag i augusti reste till Wien på vinst och förlust eftersom jag hade några kompisar där. Jag blev kvar några månader, jobbade på café och hade en fantastisk tid i en fantastisk stad.

2001 – I januari flyttade jag så ändå till Stockholm och pojkvännen. Vi bodde i en liten etta i Danderyd och jag fick jobb på Gateaus tårtbutik i Sturegallerian. Dessa nya miljöer bidrog ytterligare till mitt modeintresse. Även om arbetsklädseln var förskräckligt ful så var det ju viktigt att se så bra ut som möjligt när man gick till och från sitt jobb på Stureplan.
På hösten flyttade jag ifrån min pojkvän in på en vind i Saltsjöbaden. Ägarna till Gateau behövde personal till sitt bageri och butik i Saltsjöbaden och jag nappade. Där bodde jag sedan på vinden fram till mars 2002 då jag flyttade hem till Umeå igen.

2002 – Sedan jag flyttat hem igen fick jag arbete på KFUM:s lägergård på Norrbyskär (som jag tidigare nämnt). Jag var husfru på gården vilket innebar städning och tvätt samt ansvar för gårdens kiosk. Jag fick också möjlighet att utbilda mig till guide på ön då den har en lång och spännande historia. Under våren och sommaren kom dessa kunskaper väl till pass då jag guidade turistgrupper så gott som dagligen. Fortfarande sitter den kunskapen så väl inpräntad att repeterar jag bara första meningen av min guiderunda för mig själv så kommer resten också.
Under sommaren började jag återigen längta efter Stockholm, jag kände mig inte riktigt färdig med den stan ännu. Så i mitten av augusti lämnade jag Norrbyskär för att åter slå mig ner i huvudstaden. Ganska snart fick jag jobb i frukosten på Grand Hotel. Det var en arbetsplats som jag verkligen älskade. Jag hade fantastiska kollegor, en underbar chef och ett arbete som var väldigt omväxlande och roligt. Inte heller störde det mig nämnvärt att stiga upp så tidigt på morgnarna. På Grand stannade jag fram till maj 2003 då jag bestämt mig för att flytta hem till Umeå en gång för alla och börja plugga.

2003 – Under våren och försommaren sedan jag flyttat hem hade jag de första veckorna inget jobb men det löste sig ganska raskt då jag blev ombedd att vara lägerchef på ett kulturläger för ungdomar på Norrbyskär. Lyckligtvis tackade jag ja till detta eftersom det senare skulle visa sig att det var genom detta läger jag skulle träffa min blivande make… Hos en bekant efterlyste jag en kille i 25-årsåldern som skulle kunna tänkas vara intresserad av att jobba på läger i två veckor. Hon tipsade då om Magnus och inte långt därefter blev vi ett par. På hösten började jag läsa en kurs i media och kommunikation vid Umeå universitet och jobbade också extra som cafébiträde på Mekka. När vårterminen 2004 kom fortsatte jag med b-kursen i samma ämne och även så med mitt arbete på caféet.

2005 – Under hela sommaren arbetade jag och Magnus i köket på lägergården på Norrbyskär vilket inte underlättade för planeringen av vårt stundande bröllop. Trots detta gifte vi oss den 23:e juli i Backens kyrka i Umeå. Därefter följde en hejdundrande fest och ett par veckor senare en bröllopsresa till Kroatien. Vår första tid som nygifta spenderade vi sedan på Norrbyskär fram till dess att lägergården stängde för säsongen i slutet av september.

2006 – I januari började jag återigen arbeta på Konditori Mekka där jag tidigare varit extraanställd, denna gång på heltid. Ägaren till caféet gav mig ansvaret för schemaläggning och personalen vilket gav arbetet lite extra mening.
Tack vare ett tips från en kompis mamma sökte jag i sista sekund in till Språkkonsultprogrammet som skulle starta i Umeå till hösten. På min födelsedag fick jag sedan chans att skriva antagningsprovet som krävs för att komma in. Resultatet fick jag sedan vänta på till mitten av juli för att veta om jag kommit in eller ej, vilket jag gjorde till min egen och kanske framför allt min pappas stora förtjusning. Så när hösten kom påbörjade jag då den tre år långa utbildningen till Språkkonsult och i skrivande stund (feb 2008) har jag alltså avverkat drygt halva.
I december flyttade jag och Magnus från vår lägenhet på Sofiehem till ett gårdshus i Hössjö några mil utanför Umeå. Vi ville se efter hur det var att bo på landet då vi båda närde en dröm om det. I samma veva skaffade vi oss också en hundvalp, Loup, som är en blandning mellan en siberian husky och alaskan malamute. Att bo i Hössjö var för oss alla en fantastisk upplevelse, detta trots att det under vintermånaderna var ungefär 14 grader när vi steg upp på morgnarna och att vattenledningarna frös några gånger.

2007 – Under sommaren blev det återigen Norrbyskär, denna gång som ansvarig för hela lägergården. Eftersom jag jobbat där i så många år och med olika sysslor kände jag mig redo för uppdraget, likväl blev det en större utmaning än jag tänkt mig. Upplevelsen var dock otroligt värdefull och jag är verkligen glad att jag åtog mig uppdraget. Jag fick också väldigt positivt gensvar och mycket goda referenser från min chef, föreningsdirektören i KFUM Umeå.
Strax innan terminsstarten till hösten upptäckte jag till min stora glädje att jag och Magnus skulle få barn. Ganska raskt insåg vi att med en bebis skulle det vara omöjligt att bo kvar i det mysiga men ack så kalla huset i Hössjö och började därför leta efter en ny lägenhet i stan. När vi nästan gett upp fick vi äntligen napp på en lägenhet på Sofiehem. Alltså hem till barndomskvarteren igen!

2008 – Nu har vi flyttat till vår nya lägenhet där vi ännu inte riktigt kommit i ordning. Något som vi inte saknar är det dagliga pendlandet som stal mycket tid. Däremot har Loup haft lite svårt att vänja sig vid omställningen från friheten på landet till det mer instängda stadslivet.Lyckligtvis har Magnus föräldrar en stuga inte alltför långt från stan dit vi kan åka så att hunden får rasa av sig lite och vi alla får andas lite lantluft.
Mina föräldrar bor ett par kvarter bort i huset de flyttade till när jag var 14 år. Min äldre bror bor tvärs över gatan så det är bara lillebror som slitit sig och flyttat till en annan stadsdel. Jag värdesätter enormt att ha min familj så nära, även Magnus föräldrar och storebror är bosatta i stan. Ännu större värde får det ju nu när vi snart själva ska bli föräldrar. Om mindre än två månader är det dags. En stor förändring i livet, men jag känner mig redo för utmaningen!
Jag har tänkt stanna kvar i skolan så länge som möjligt, men ett par veckor innan beräknat förlossningsdatum ska jag i alla fall vara hemma. Planen är också att kunna fortsätta läsa igen till hösten eftersom uppehållet annars skulle bli alltför långt (vår utbildning ges nämligen bara vartannat år). Då Magnus driver en cateringfirma tillsammans med en kollega är det svårt för honom att vara ledig men vi ska försöka pussla ihop det.