Del 1

En tragedi för den drabbade

Varje år utesluts över 40.000 Jehovas Vittnen. Sällskapet Vakttornet uppmanar sina medlemmar att bryta varje kontakt med den uteslutne. För den drabbade innebär detta en oerhörd tragedi. Tyvärr påverkas även familjerelationer.

För att förstå vidden av vad detta innebär måste vi se närmare på den sociala strukturen bland Jehovas Vittnen. Många medlemmar är uppväxta i rörelsen och har få eller inga vänner utanför församlingen. Jehovas Vittnen uppmanas också att inte ha något förtroligt umgänge med personer utanför församlingen. Det är inte enbart umgänget som påverkas av Vaktornets policy utan även hur medlemmarna uppfattar omvärlden.

I litteraturen och från podiet får det enskilda Vittnet alltid höra att världen är ond, att de människor som är utanför församlingen snart skall tillintetgöras i striden vid Harmageddon. Myndigheterna står under inflytande från Satan och den enda plats där kärlek och sann vänskap finns är bland Jehovas Vittnen.

Det är därför ingen överdrift att säga att Jehovas Vittnen lever i en sluten värld. Man umgås nästan enbart med församlingsmedlemmar och omvärlden betraktas som ond och hotfull.

För en person som utesluts innebär detta att alla hans vänner överger honom. Hans närmaste vänner får inte ens längre säga "hej" till honom. 1981 skärpte Vakttornet sin policy när det gäller hur man skall behandla uteslutna. Några år senare upprepas denna kompromisslösa inställning. I Vakttornet för den 15 april 1988 sägs det med avseende på umgänget med nära släktingar: "Men situationen blir annorlunda, om den uteslutne eller den som själv har tagit avstånd från församlingsgemenskapen är en släkting som bor utanför den omedelbara familjekretsen eller utanför hemmet. Då kanske man kan undvika nästan all kontakt med den släktingen." (Sid. 28)

I artikeln berättas också om hur hustrun till en resande tillsyningsman fick se sin egen syster uteslutas. Hennes attityd gentemot systern framhölls i artikeln som ett föredöme:

"Att fullständigt klippa av allt vårt umgänge med [min uteslutna syster] Margaret prövade vår lojalitet mot Jehovas anordning. Det gav vår familj tillfälle att visa att vi verkligen trodde att Jehovas väg är den bästa." (Sid. 26)

Sällskapet Vakttornet menar att denna hårda behandling av uteslutna har stöd i bibeln. Låt oss granska detta påstående. Vi börjar med att titta närmare på
1 Korintierbrevet 5:11. Enligt Nya Världens översättning lyder texten:

" Men nu skriver jag till er att sluta upp att vara i sällskap med någon så kallad broder som är en otuktsman eller en girig [människa] eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utpressare, ja att inte ens äta med en sådan."

Först kan vi lägga märke till att texten handlar om en som kallas för "broder". Tydligen gäller detta endast dem som påstår sig tillhöra församlingen. Det är därför obegripligt att man kan tillämpa denna text på någon som frivilligt vill lämna församlingen. Han uppfattas ju inte längre som en "broder" i församlingen.

Vilka människor skall då uteslutas enligt denna text?

En otuktsman: Ja, Sällskapet Vakttornet utesluter människor som begår sexuella handlingar utanför äktenskapet.
En girig människa: Jehovas Vittnen utesluter inte någon girig människa
En avgudadyrkare: I ordets egentliga betydelse förekommer inte detta i vårt samhälle. Sällskapet Vakttornet har med viss rätt menat att med avgudadyrkan avses även t ex materialism, tillbedjan av en organisation, mm. Men Jehovas Vittnen utesluter inte materialistiska personer.
En smädare: Här avses de som smädar Gud och Kristus. Det torde vara mycket ovanligt att någon utesluts för detta.
En drinkare: Jehovas Vittnen är mycket toleranta mot bruk av alkohol. Om missbruket av alkohol inte är allmänt känt i samhället, undviker Jehovas Vittnen att utesluta personen. För övrigt hade Sällskapet Vakttornets andre president, J. F. Rutherford, själv svåra alkoholproblem och uppträdde berusad vid ett flertal tillfällen. Han blev aldrig utesluten för detta.

Däremot utesluter Sällskapet sina medlemmar för ett flertal andra handlingar, som inte omnämns i 1 Kor. 5:11. Såsom att:

1. Ta emot blod – även om det gäller att rädda livet på sitt eget barn.
2. Umgås med en person som är utesluten.
3. Inte tro att Vakttornet är den enda kanal som Gud använder.
4. Läsa eller inneha litteratur som är skriven av f d medlemmar.
5. Delta i en kristen gudstjänst i en annan kyrka.
6. Oberoende studera bibeln, vilket kan leda till att Vakttornets doktriner ifrågasätts.

Vakttornet har valt att använda detta skriftställe så att man kan hävda sin egen auktoritet, och på det sättet har man fått ett effektivt vapen mot oliktänkande inom rörelsen. Hur skall vi då förstå innebörden i detta skriftställe?

Del 2

Uteslutningen av en man i Korint

I den förra artikeln såg vi att Vakttornet tillämpade 1 Korintierna 5:9-11 på ett mycket godtyckligt sätt. Vissa av de handlingar som Paulus angav som orsak till uteslutning tillämpas inte, däremot utesluts människor för en rad andra orsaker som inte nämns i dessa verser.Det framgår klart av Nya Testamentet att det förekom uteslutningar ur den första kristna församlingen. Ovan angivna bibelverser visar detta.Den viktigaste frågan som vi bör ställa oss är: Vad innebar uteslutningen för den person som drabbades och för hans familj? Finns det någon grund för den extrema hållning som Vakttornet intar till dem som utesluts?

Innan vi går in på dessa frågor kan det vara av intresse att läsa vad som hände den okände mannen från Korint efter hans uteslutning. Enligt Vakttornets uppfattning skrevs 1 Korintierbrevet omkring år 55. Det andra brevet till församlingen i Korint skrevs enligt Vakttornet "troligtvis på sensommaren eller i början av hösten år 55 v.t." (Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig, 1987 års rev. uppl., sid. 209 och 214) Detta innebär att 2 Korintierbrevet skrevs bara några månader efter det första brevet. Vad säger då Paulus i det andra brevet om den uteslutne mannen?

"Det räcker för mannen med den bestraffning som flertalet av er redan har gett honom; nu skall ni i stället förlåta och trösta honom, så att inte hans sorg blir så stor att han går under. Därför ber jag er att verkligen visa honom kärlek."- 2 Kor. 2:6-8.

Lägg märke till att personen skulle bli återupptagen redan efter en mycket kort tid. Vakttornets policy att en utesluten person skall hållas borta minst ett år saknar helt grund i Bibeln. De som har varit uteslutna och sedan blir återupptagna vet också att de till en början betraktas som andra klassens medlemmar. Första tiden får de inte ta någon aktiv del i mötena. De skall vara helt tysta i församlingen. Dessa restriktioner kan sedan lyftas bort efter hand.
Paulus nämner inget om detta i 2 Kor. 2:6-8. I stället uppmanar han medlemmarna att "verkligen visa honom kärlek".Det finns ytterligare en viktig sak att lägga märke till i den citerade texten. Paulus skriver: "Det räcker med den bestraffning som flertalet av er redan har gett honom". Det sägs att flertalet hade behandlat mannen som en utesluten, vilket visar att inte alla hade gjort det. Men Paulus skriver inte att de personer som hade valt att inte betrakta honom som en utesluten nu skulle straffas och kanske själva bli uteslutna. Han ger inte ens någon skarp kritik till dem! De efterforskningar jag gjort visar att Sällskapet Vakttornet aldrig har kommenterat detta avsnitt i skriftstället. Man förstår lätt varför.

Vad innebar det att bli utesluten
i den första kristna församlingen?

I 1 Korinterna 5: 11 hade Paulus skrivit: "Ni får inte äta tillsammans med honom."
För att kunna förstå detta uttalande behöver vi veta lite om hur den första församlingen verkade. På flera ställen talas det om att de kristna höll "kärleksmåltider". Dessa måltider var uppenbarligen en del av deras tillbedjan. Var det dessa måltider som de kristna inte skulle fira tillsammans med denne man, eller var det måltider i rent allmän mening? Svaret vet jag inte, men det kan vara av intresse att se att i 1 Korintierbrevet talar Paulus mycket om församlingens gemensamma måltider. Ett exempel på detta är 1 Kor 11:17-22.

Det finns andra ställen i Nya Testamentet som förklarar hur man skall behandla uteslutna. Ett av dem är 2Tess 3:14, 15: "Om någon inte rättar sig efter det vi säger här i brevet, peka då ut honom så att han ställs utanför ? kanske tar han varning. Men betrakta honom inte som en fiende utan tala honom till rätta som en broder."

Sällskapet Vakttornet tillämpar inte denna text på uteslutna, utan menar att uttrycket "han ställs utanför" - eller som det sägs i Vakttornets egen Nya Världens översättning (NV), "sluta upp med att umgås med honom" - avser svaga individer i församlingen som skall hållas under viss uppsikt. Självfallet måste Sällskapet inta denna hållning eftersom Paulus tillägger: "Men betrakta honom inte som en fiende utan tala honom till rätta som en broder." Däremot hävdar man att uttrycket i 1 Kor 5:11, "ni får inte ha något att göra med" - eller som Nya Världens översättning säger, "sluta upp med att vara i sällskap med någon" - avser en utesluten person. En person som vi inte får ha något som helst umgänge med.Det är intressant att lägga märke till vilka uttryck den grekiska grundtexten använder. Om man slår upp 1 Kor. 5:11 och 2 Tess. 3:14 i Vakttornets egen mellanradiga översättning, The Kingdom Interlinear Translation, finner vi följande:

1 Kor. 5:11 (NV):"sluta upp att vara i sällskap med",
grekiska: mh sunanamignusqai.
2 Tess. 3:14 (NV):"sluta upp med att umgås med",
grekiska: mh sunanamignusqai.

Paulus använder alltså exakt samma uttryck både i 1 Kor 5:11 och 2 Tess 3:14 när han beskriver hur man skall hantera personer som handlar orätt.Trots det har Sällskapet Vakttornet valt att tilllämpa samma uttryck på två diametralt olika sätt. I ena fallet låter man uttrycket betyda ett totalt avskärande, och man skall inte ens säga "hej" till den uteslutne.I det andra fallet låter man samma uttryck betyda att personen skall fortsätta att betraktas som en broder! I del 3 skall vi granska 2 Joh. v 10-11

Del 3

I två tidigare artiklar har vi granskat Vakttornets policy när det gäller uteslutningar och de bibelcitat man använder för att få stöd för sitt kärlekslösa handlingssätt mot de människor som drabbas av detta.
Vi skall granska ytterligare en text i Bibeln som brukar användas av Vakttornet, nämligen Johannes andra brev, v. 10-11. Enligt NV-översättningen lyder den:

"Om någon kommer till er och inte för med sig den läran, så ta inte emot honom i era hem, och uttala inte en hälsning till honom. Ty den som uttalaren hälsning till honom, han är delaktig i hans onda gärningar."

Några verser tidigare hade Johannes talat om "antikrister", människor som tidigare varit kristna men inte längre "bekänner att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet" (v. 7, FB; jfr. 1 Joh. 2:18-23). När Johannes skrev detta, var dessa personer verksamma och sökte upp de kristna på den tiden för att försöka påverka även dem. Om en sådan person kommer, skriver Johannes, "skall ni inte släppa in honom i ert hem och inte hälsa honom välkommen". (v. 10, NT-81) Eftersom de kristna mötena hölls i enskilda medlemmars hem, var det inte lämpligt att hälsa en sådan "antikrist" välkommen dit och där bereda honom en plattform för att sprida sina läror. Johannes talar alltså om en viss kategori av f d kristna, som hade förkastat Jesus som Kristus och som aktivt spred denna villfarelse.

Det skulle vara ett missbruk av Guds Ord att tillämpa Johannes uppmaning på kristna som tror på Kristus, men som felar i något stycke eller börjar tvivla på vissa tolkningar.

2 Joh. v. 10-11 måste ses i sammanhang med andra bibeltexter som talar om hur vi skall behandla en felande broder. Den viktigaste frågan vi kan ställa oss är:Vilka råd gav Jesus oss, när det gäller att behandla en felande broder?

I Matt. 18:15-17säger Jesus: "Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder. Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att ' var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago' . Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan." (1917)

Enligt Jesus är det först när den broder som felat inte lyssnar på dem som vill föra honom till rätta som han skulle ställas inför församlingen. Och lägg märke till att Jesus säger att han skall ställas inför hela församlingen, inte inför någon hemlig, privat domstol bestående av vissa" äldste" . Om den felande brodern inte lyssnade till församlingen, skulle han betraktas som en hedning (ickejude) och en publikan (tullindrivare).

Hur betraktades då dessa? Det är väl känt att vissa grupper av fariséerna inte hade något som helst umgänge med ickejudar. Tullindrivarna var oftast själva judar, som blivit anställda av den romerska ockupationsmakten. Dessa judar betraktades av många som ickejudar och förrädare. Fariséerna hade inte heller något umgänge med tullindrivarna. Vad gjorde då Jesus? Vi kan läsa på många ställen i Nya Testamentet att Jesus varken undvek tullindrivare eller syndare. Ett av många ställen är Matt: 9:10-13:

"När Jesus sedan låg till bords i hans [tullindrivaren Matteus] hus kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords med honom och hans lärjungar. Fariséerna som såg det sade till lärjungarna: ' Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?' Han hörde det och sade: ' Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka' ." (NT-81)

I motsats till fariséerna talade Jesus med och undervisade även ickejudar. Ett exempel på detta är berättelsen i Joh. 4:e kapitel, där det berättas om hur Jesus talar med en samaritisk kvinna. Det är därför mycket förvånande att se att när Sällskapet Vakttornet skall behandla någon som "en hedning och en tullindrivare", följer man fariséernas synsätt och underlåter helt att följa Jesu exempel.Jehovas Vittnen bryter mot FN:s deklaration av de mänskliga rättigheterna

Det kan vara av intresse att lägga märke till att Vakttornets rigida inställning till hur uteslutna skall behandlas inte bara är ett brott mot det kristna kärleksbudskapet utan även ett direkt brott mot FN:s deklaration av de mänskliga rättigheterna. Där läser vi bland annat:

Artikel 16: "Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripande hysa åsikter och frihet att söka, motta och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser."

Om ett Jehovas Vittne skulle börja ifrågasätta ledningens direktiv eller offentligt ge uttryck åt kritik mot Vakttornets organisation, skulle han eller hon omedelbart bli utesluten. I vissa fall har det t.o.m. räckt med att inneha litteratur som är kritisk mot Vakttornet för att bli utesluten. Någon rätt till" åsiktsfrihet och yttrandefrihet" finns inte bland Jehovas Vittnen.

Artikel 6: "Envar har rätt till att allestädes erkännas som person i lagens mening." Jehovas Vittnens styrande krets har bestämt att varje individ som blir utesluten skall betraktas som en "ickeperson", ja man får inte ens hälsa på honom eller henne, än mindre ha någon mänsklig kontakt med personen.

Det är helt uppenbart att Vakttornet genom sin policy gentemot uteslutna bryter mot de mänskliga rättigheterna. Frågan är dock om det enbart är nationer som skall iakttaga FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, eller om den även gäller organisationer. Lägg märke till vad det står i artikel 30: "Intet i denna förklaring må tolkas såsom innebärande rättighet för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att omintetgöra någon av häri uttalade fri- och rättigheter."

Observera att FN:s deklaration inte enbart gäller stater utan även grupper och individer. Jehovas Vittnen har själva fått kämpa i många länder för att få rätten att verka som en religion och få rätten att tala fritt. Vid upprepade tillfällen har de själva citerat ur FN:s deklaration för de mänskliga rättigheterna, när deras egna rättigheter som grupp har blivit ifrågasatt. Det är därför mycket beklämmande att se hur de själva bryter mot just de stadgar som de själva åberopar.

I nästa avsnitt skall vi försöka ge en bild av hur uteslutningen fungerade i den första kristna församlingen.